Denna dikt var avsedd att skrivas som en uppgift under min svensklärarutbildning. Den konkreta uppgiften var att skriva en dikt om relationer.

På en tågresa till Stockholm c:a 1995 till kära svärmor fick jag så den rätta inspirationen.

PÅ TÅGET

Jag går sakta genom gången

Till min av ödet förbokade plats

Jag nästan snubblar över hennes utsträckta ben

Hon slumrade men blev plötsligt klarvaken:” Oh exuse me! Do you speak English” frågade hon och sedan satte jag mig innanför henne

Inträngd

Vid fönstret

Hennes sydkoreanska väderbitna ansikte

Uttryckte den sprödhet

Vilken jag alltid saknat

Hennes ögon tittade djupt in i mina egna

Och jag fick en klump i halsen

Jag kunde inte få fram ett ord engelska

Men det gjorde ingenting.

Mellan oss behövdes ej något verbalt språk

Det räckte med vår närhet

Närhetens biologiska relationsmolekylers

Snabbpulserande tur och returresor mellan våra skälvande lekamen.

Göran Johansson, 1995 på tåget mellan Stockholm och Göteborg