SKOLAN. Novell.

Jag minns min första skolfröken så väl.Hon hette Anna och hon var väldigt sträng.

Jag hade varit ute på skolgården och lekt med två kompisar. Den ene av dem var en grannpojke.

Den andre, en grabb från byn där skolan låg. Någon av dem berättade för fröken att jag svurit på rasten.

Fan vet vad jag sagt men hon,dvs fröken,tog mig under ”specialbehandling” som gick ut på att jag till klassens stora förtjusning blev offentligt örfilad istället för att få en specialuppgift i matematik vilket kanske skulle ha varit bättre ur psykologisk synpunkt sett.

Ja! Det är ju lätt att vara eferklok!

Året var 1952.Bilarna var fina då.

PV 444D i maroonrött med vita däcksidor och sidmonterade blinkers men tyvärr utan takgök.

Max 44 hk motor.

Oh boy! Va läckert!

I skolan fick man lära sig att uppföra sig väl. Det var det viktigaste!

Jag hade högsta betyg i uppförande eftersom jag fogade mig i vad läraren sade till mig.

Jag konfirmerades i kyrkan. Detta ansågs vara en mycket viktig kristen skolning.

Man var tvungen att kunna budorden utantill samt dessutom leva upp till dem!

Det vill säga att leva under strikta kristna normer.

Gud nåde den som inte ville konfirmeras. Denne drabbades av kyrkans och prästens förbannelse. Exempel fanns.

Dock inte jag.

Hemma uppfostrades jag till att lyda överheten.

Att sitta tyst vid bordet. ” Låt maten tysta mun” hette det.

Efter att jag slutat den första skolan vidtog den verkliga skolan.

En skola för alla medborgare.

Borgare, bönder, proletärer och sossar med inlevelseförmåga.

Tur att man kan glida undan alla dessa vassa armbågar i den verkliga skolans prång och krypin tänkte statarens sonson där han krälade fram i samhällets labyrinter.

Nu för tiden finns verkligen en skola för alla.

Shackpatt.

Jag känner mig som den felaktige löparen i ett livets rundgångsshackparti!

Schackpjäsernas underofficer som har råkat få på sig fiendens urtvättade rosa uniform där han

hukande letar sig fram i den svenska medelklassens låtsasrikedom.

Alexander Aljechin!

Försvara mig!

Gardera mig!

Kommer du ihåg Sarajevo 1968 då du störtade de bepansrade tornen i fördärvet.

Där hjälpte ingen pansarplåt mot ditt geni.

Ditt geni skär som en laserstråle genom den bepansrade dumhetens skola.

I korridorerna härskar tystnaden.

Jag känner mig lugn nu.

Jag vet att du gillar mig.

Jag känner att du vill mig väl.

Jag känner att jag lär mig någonting hela tiden.

Jag är snäll,tyst och lydig.

Jag gör precis som du vill att jag skall göra Aljechin.

I Sarajevo 1994 ligger skolan öde. En elev fick armbågen avskjuten av en Kalashnikov AK 74 med bildförstärkare och rödpunktssikte.

Göran Johansson Mitthögskolan 1995