|
Foto: Rolf Edlund
Sanningen om Cypern
SUNDSVALL 2005-11-15 [03:00]
Cypern är inte ockuperat. Det är synd, Göran Johansson, att du i din
turkofobi inte redovisar sanningen utan bygger vidare på den
grekcypriotiska propagandan vi hört nu i 30 år. Det skriver Anders
Arvidsson i en replik på Göran Johanssons inlägg den 10/11.
Du berättar inte att anledningen till Turkiets intervention 1974 var att
grekcypriotisk militär och polis stödda av Grekland den 15 juli startade
ett inbördeskrig och med våld störtade den sittande (grekcypriotiske)
presidenten Makarios samt började att etniskt rensa ön från turkcyprioter.
De turkcypriotiska byborna från Tochni, Zyyi, Mari, Marata, Sandallar och
Atlilar sörjer fortfarande de sina som brutalt avrättades sommaren 1974.
I staten Cyperns konstitution, som stadfästes 1959, står
bl.a. att det skall finnas tre garantmakter, Storbritannien, Grekland och
Turkiet som tillsammans eller var för sig skall "se till att
konstitutionen följs och att lag och ordning råder på Cypern".
Makarios klarade sig undan kuppmakarna och vädjade i FN
om hjälp, en hjälp som ingen annan nation hörsammade än Turkiet som alltså
i sin egenskap av garantmakt intervenerar och tar upp striden med
kuppmakarnas förband. Denna Turkiets legala rätt att ingripa har till och
med Atens högsta domstol erkänt i ett mål där domslut avkunnades den 21
mars 1979.
Du berättar inte att grekcypriotiska förband julen 1963
attackerar turkcypriotiska byar och stadsdelar och att inbördeskriget som
följer är anledningen till att FN skickar trupper till ön våren 1964. Utan
precis som grekcyprioterna låtsas du som om inte tiden mellan 1964 och 1974
fanns.
Du som tjänstgjorde 1966 – 1967 bör väl komma ihåg hur
turkcyprioterna behandlades under dessa tio år ? Har du glömt vägspärrarna
(checkpoints) där grekcypriotisk polis och militär stoppade och
trakasserade alla turkcyprioter, vi tjänstgjorde ju tillsammans med dessa
utan att kunna ingripa för det ingick inte i FN:s mandat. Har du glömt
skillnaden i levnadsstandard mellan de rika välnärda grekcypriotiska och de
fattiga turkcypriotiska stadsdelarna.
Du berättar att Mrs. Louizides tillvaro slogs i spillror
den 20 juli 1974. Men ingen berättar om Cemal Boransel, vars tillvaro
slagits i spillror av grekcypriotisk aggresion sju gånger mellan 1955 och
1974 innan han fick en fristad utanför Kyrenia hösten 1974. Eller alla
andra turkcyprioter med samma erfarenheter.
Mellan åren 1955– 1964 tvingades cirka 20 000
turkcyprioter i 117 byar att hals över huvud lämna sina hem bortjagade av
såväl reguljära grekcypriotiska förband som av terrorister. Under tiden
1964 -1974 tvingades dessa leva som flyktingar i sitt eget land. Du måste
komma ihåg dessa flyktingläger. Tält eller skjul hopplockade av vad man
kunde få tag på, korrugerad plåt, plankor, presenningar blev bostäder under
många år för dessa människor.
Du berättar inte att förhandlingarna mellan grek- och
turkcyprioter sedan 1974 till en mycket väsentlig del har handlat om hur
man skall lösa egendomsfrågorna för de som blivit av med hus och hem efter
delningen av ön. Förhandlingar som aldrig gett något resultat eftersom
grekcyprioterna alltid hävdar att hela ön är deras. Vid staten Cyperns
bildande 1960 ägdes en tredjedel av marken av turkcyprioter och
turkcypriotiska organ. Norra Cyperns yta motsvarar idag denna tredjedel.
Du berättar inte om det handelsembargo som
grekcyprioterna genomdrivit vilket innebär att turkcyprioterna i princip
inte kan exportera någonting och den vägen få en möjlighet att utveckla sin
ekonomi. Faktiskt en större orsak till att turkcyprioter tvingas lämna ön
för att söka sin utkomst på annat håll än inflyttningen från Turkiet.
Du nämner inget om de repressalier Apollo hotats med av
den grekcypriotiska administrationen ej heller att Apollo bokar om sina
resenärer till hotell ägda av turkcyprioter efter dessa hot.
Helt säkert är nog grekcyprioternas avsikt att
"återförena" ön det har den hela tiden sedan 1963 varit, men
enbart på deras villkor, turkcyprioterna är och skall vara en minoritet
utan talan om dom inte försvinner från ön.
Våldet som delade Nicosia, det var grekcyprioternas
attack på den turkiska delen av staden julen 1963. När de första brittiska
styrkorna gick in i sin egenskap av garantmakt beslöts att dela den i en
grek- och en turkcypriotisk del, det som blev Green Line så huvudstaden
hade varit delad i tio år innan händelserna 1974.
Varför var grekcyprioterna så negativa till den s.k.
Annan-planen som verkligen föreslog en lösning en gång för alla på
problemet Cypern att dom i folkomröstningen förra året svarade nej, när
turkcyprioterna, som skulle ha förlorat mest på planens genomförande,
svarade ja? Var det därför att man inte skulle få makten över hela ön?
Varför ställer EU- parlamentet nu så hårda krav på
Turkiet i denna fråga när man inte ställde det till Cypern i deras
medlemsförhandlingar? Kan det bero på att EU inte vill ha Turkiet med i
unionen?
Det är roligt att även du upptäckt att norra delen av
Cypern inte alls är omöjligt att besöka och är ett paradis jämfört med
andra turistorter. Men är det inte snart dags för er politiker att sluta
använda grekcypriotiska argument i denna fråga och i stället sätta er in i
problematiken och hjälpa turkcyprioterna till ett fullvärdigt liv inte bara
i EU utan i hela världen.
Anders Arvidsson
Sundsvall
Tjänstgjorde i FN-styrkorna på Cypern 1964 - 1965
|
